passagerare

För att inte den här bloggen ska dö helt kan jag väl ge er en uppdatering om hur min senaste vecka har sett ut...
I måndags åkte jag ner till Ullared och träffade Johanna och Sandra, för att sedan åka hem till Lian med Emmelie någon timma innan vi drog till Ätraforsdammen och träffade Becka, Robin, Marcus och några till... Sen åkte jag tillbaka till Lian och sov där. 

Vi vaknade utav att alla ville att jag och Lian skulle dra in till stan... Så det var planen. Innan dess så träffade vi Emmelie lite snabbt. Vid sju tog vi bussen till stan, gick till Sandra och var med henne, sen drog vi till lägenheten och sov där. 

Vaknade och min syster kom till lägenheten, följd av Rebecka, Robin och Lisett. Så blev det lite snack och så. Vid tre åkte jag och Lian hem till mig. Där blev det ännu mer snack, mycket kom ut och så. Vi sov hos mig. 

Vaknade utav att min mage typ skrek MAAAAAAAT eftersom jag inte hade ätit riktigt på evigheter... Så skulle vi göra mat men nej då, då går strömmen så maten blev försenad till klockan fem, DÅ var jag sur....  Kollade på en asrolig film, Big Stan. Rekommenderar! Så sov vi hos mig en natt till. 

Idag vaknade vi utav att polisen ringde. Sen skjutsade jag och mamma hem Lian, så hade vi en mor-dotter kväll med lite snack, tacos och cider. Jävligt nice.

Nu vet jag inte riktigt hur det ska gå att sova eftersom jag inte har sovit ensam sen i söndags.... Det var en liten uppdatering i alla fall. På söndag drar jag och Emmelie till hennes sommarstuga, god knows hur länge vi stannar där... Men det blir nog bra. Vi ses. 


min söta nörd... hihi

oh, baby baby, it's a wild world

http://phelicias.blogspot.com/

där uppdaterar jag när jag känner för det medan jag inge gör något här... så får vi se vad som händer i framtiden.

bloggpaus.

Ja.. Jag har helt enkelt inte tid med bloggen och jag vill inte känna trycket på att ständigt uppdatera. Så nu tar jag en bloggpaus. Har jag lust att skriva av mig så gör jag det på min andra, lilla blogg som jag kanske länkar någon gång. Vet inte hur länge jag blir borta. Kanske ett par dagar, någon vecka eller en månad. Längre än så tror jag inte, men man vet aldrig.

Ni får ha det så bra, jag återkommer när jag orkar.

tunisien 2010, day six

Vi vaknade klockan fyra på morgonen på hotellet i Douz, bussen gick därifrån klockan fem. Ludwig och jag sprang ut till bussen och slängde oss längst bak för att sova. Tack vare det gick dag två mycket lättare, då fick man faktiskt lite sömn. Vårt första stopp var den stora saltsjön i saharaöknen, Chott El Djerid. Lika stor som norden tror jag att den är (?). Bild två nedanför visar hur Chott El Djerid såg ut. Sträckte sig så långt ögat kunde se.




Sen hoppade vi ut ur bussen och in i jeepar för dagens jeepsafari. Vi skulle köra runt i öknen i ungefär två timmar. Jeepförarna körde som galningar, upp för berg, ner för berg. Galet roligt. Tog en timme för oss att komma till första stoppet i öknen med jeeparna....



Vårat första stopp var "kamelberget". Ett berg som byborna tycker liknar en kamel ute i öknen. Kan dock inte hålla med dom. Vi gick runt lite grann, knäppte några bilder, klättrade upp en bit på berget för att sedan fortsätta turen i öknen.




Efter ungefär en halvtimme satte vi oss i jeepen igen. Vi hade kommit såpass djupt in i öknen att sanddyner började komma och den mjuka, helt gula sanden kom fram. Jeepförarna körde fortfarande som galningar. Vi stannade mitt uppe på en riktigt stor sanddyna och att åka ner för den var så jävla roligt.


Vi stannade ungefär efter en halvtimme vid byn man hade byggt för att filma "Star Wars". Det hade tagit fyra månader för dem att bygga upp byn och hur länge var den med? 12 minuter. Nu står den kvar, ute i öknen för att turister, som mig och Ludwig, kan åka och kolla.




Vi åkte tillbaka till staden där vi hade bytt till jeeparna och hoppade på bussen igen. Sista stoppet för dagen innan vi skulle komma hem till hotellet igen var Kairouan, islamens fjärde heligaste stad. Vi skulle besöka Okba Ibn Nafaa.moskén, Tunisiens största och äldsta moské. Men eftersom vi inte var islamer fick vi inte besöka moskén. Men i en mattbutik mitt emot fick vi klättra upp på dess tak och på det sättet kunde vi se en liten bit av insidan på moskén.




Vi var framme vid vårat kära hotell klockan sju på kvällen. Tyvärr gick min kamera sönder då, efter all sand ifrån sahara la den ihop... Men dom två sista dagarna hade vi typisk semester, solade och badade, gick ut på krogen, rökte vattenpipa och lite sånt. Landade i regniga, kalla Sverige runt elva på kvällen. Grym resa.

jag har aldrig varit mer levande





Nej. Jag är inte död. Jag är inte ens i närheten utav att vara död. Jag har aldrig känt mig såhär levande. Såhär närvarande. Såhär glad.

Åkte till Emmelie i onsdags, vi köpte cigg och åkte till Okome en timme för att sedan åka tillbaka hem. Kvällen bestod av fula bilder, Remember Me som jag helt klart rekommenderar till alla och självklart godis. Precis efter filmen hände en jävla massa och jag satt uppe till klockan fyra och stressade och skit.

Vaknade vid elva på torsdagsförmiddagen av att polisen ringde. Då ville han ytterligare en gång angående polisanmälan jag gjorde i slutet utav maj. Efter det samtalet cyklade vi ner till Ullared och åt en jävla massa glass. Vid tio i sex tog jag bussen till Vessige, träffade Simone en stund och pratade med henne... Sen gick jag hem till Lian och snackade. Så hängde han med in till Sandra där vi rökte vattenpipa, snackade. Vi sov hos Sandra, nice. Eller ja, sov och sov... Inte en enda sekund haha.

På fredagen gick vi tre ner till stranden runt elva och låg och solade. Becka, Amanda och Robin kom efter en stund också. Vid fyra åkte vi tillbaka till stan och gick hem till Sandra. Fixade oss lite sen gick vi till Emmelie som fyllde år! Firades först med pizza inne i stan för att sedan dra ner till stranden. Drack lite, rökte vattenpipa, badade, vattnet var så jävla varmt trots att det var riktigt sent.

Jag, Emmelie och Lian sov i Emmelies lägenhet. Somnade vid halv fem efter två nattpromenader.... Emmelie drog vid nio på lördagsmorgonen, jag och Lian sov vidare till halv ett då jag gick upp, rökte och sen började vi städa lägenheten eftersom Emmelie var snäll nog att låta oss vara kvar. Amanda kom förbi en liten stund, men jag var så jävla sliten att jag mest låg i sängen. Vid fem gick jag och Lian över till Sandra som skulle skjutsa oss hem. Var hemma vid halv sju ungefär.

Så. Där har ni svaret på varför jag inte har suttit vid datorn.

sometimes it’s so crazy, that nothing can save me...



Död? Nej. Jag började nyss leva.


nu ska jag berätta en liten historia...

... Om den jobbigaste, stressigaste och lyckligaste minuten i mitt liv. Jag satt nere på mitt rum då jag hör Zandra ropa att jag hade fått sms. Så jag går upp och kollar mobilen, ett sms från Emmelie där det stod: "Jag kom in på LBS! :D :D :D". Helt plötsligt frös allting och jag kollade datumet. Den sista juni. Så jag frågar Zandra om hon hade hämtat posten, vilket hon inte hade, så jag tog på mig ett par skor och sprang hela vägen till brevlådan som ligger ca 50 meter bort.

Jag öppnar brevlådan och ser ett litet vitt kuvert på botten. Jag plockar upp det och läser: "Varbergs kommun" - "Phelicia Hellström" och min address. Sakta börjar jag gå tillbaka till huset, samtidigt som jag river upp brevet. Jag läser förvirrat överallt på pappret tills jag hittar orden. Intagen. Special Media, Ljud och Bild skolan. Jag började storlipa när jag kom in i huset och fick en bitchblick av min syster. Ringde Emmelie och grät lite med henne.

Jag, Anna Phelicia Hellström är intagen på mediaprogrammet på LBS i Varberg. Kan inte fatta det.

Just nu.... Just nu är allt så jävla bra. Just nu är allt grymt.


tunisien 2010, day five (del 2)

Vi åkte ytterligare ett par kilometer upp för berget för att äta på en restaurang där dom serverade typisk Tunisisk mat. Koskos och kyckling med någon slag sås, förrätten var något friterat som nästan smakade som omelett ett tag haha. Efter maten åkte vi ungefär en mil till för att hälsa på en så kallad "berber familj". En familj som har valt att leva på det uråldriga sättet.





Nästa stopp var Douz där vi skulle rida på kameler i Saharaöknen. Vi kom dit ungefär halv sex på kvällen, med andra ord hade vi varit ute och åkt runt Tunisien i tolv timmar. Vi gick och fick ta på oss några löjliga dräkter som skulle skydda oss ute i öknen då det ofta blåste ganska rejält.




Vi hoppade av kamelerna när vi hade kommit ut en bit i Saharaöknen, varför vet jag inte riktigt haha, antagligen för att kamelfösarna hade gjort en deal med försäljarna som helt plötsligt kom från ingenstans och bönade och bad om att vi skulle köpa deras grejer.




Efter denna dagen vi hade (som för övrigt var awesome) var vi ganska glada över att vi skulle bo på ett lyxhotell i Douz. Så efter ungefär 2 timmar ute i öknen ridandes på kameler var vi framme vid hotellet någon gång efter åtta. Efter en underbar middagsbuffé och en dusch somnade vi hur lätt som helst.




Och ifrån vårat hotellrum kunde man se Saharaöknen längs med horisonten...

I love the way you lie



Oj, att Eminem kan ge mig gåshud visste jag redan om.
Men Rihanna? Älskar denna låten något så sjukt.

But that's alright because I like the way it hurts




Har legat ute i solen hela dagen med grym musik från datorn. Vad gjorde vi egentligen innan spotify excisterade? Nu går det inte en enda dag utan att jag inte använder det haha... För er som undrar (Apel-människor), ja jag har köpt ut min dator. Alla program, alla bilder, all musik... hade ingen extern hårdisk att lägga över allt på, hade inte ens en annan dator för att min syster fixade virus på min förra så ja. 6050 kronor fattigare men det var helt klart värt det!

Nu har jag inget mer att säga. Eller jo, DAMN vad jag måste tvätta min datorskärm haha!!

 


tunisien 2010, day five (del 1)

Dag fem var en väldigt lång dag. Vi hade nämligen skrivit upp oss på en slags safari genom Tunisien som hette "Afrikas skatter". Vi åkte buss runt om i landet och stannade på olika sevärdheter.  Slutstationen, eller ja, den sydligaste staden vi skulle besöka var Douz, 70 mil ifrån Hammamet där hotellet låg så en lång bussresa väntade... Bussen kom och hämtade oss halv sex på morgonen.


Bussresan var hemsk, plågsam och varm. Bussen saknade AC så allt man hade var en liten liten fläkt precis ovanför huvudet. Det tog flera timmar innan vi var framme vi vårat första stop, nämligen amfiteatern i El Jem. 99.9% av gjordens befolkning vet om Colosseum i Rom, denna amfiteatern är lite mindre än Colosseum.





Nästa stopp var Matmata, eller månlandskapet som det också kallas, då det ser ut som en helt annan planet. Höga berg med djupa dalar. Där har många filmer spelats in, bland annat Star Wars. Vi åkte upp på ett berg och såg ut över månlandskapet som sträckte sig så långt man såg. Bokstäverna på berget (se bilden nedanför) las dit p.g.a att just så många filmer har spelats in där, det ska påminna om HOLLYWOOD skylten i Hollywood.





Jag stoppar här, så får fortsättningen på dag fem komma i ett annat inlägg annars blir det här inlägget 2 kilometer långt, haha.

 


skisser för sommaren



och alldeles utanför flyger hela livet förbi



Det här är nostalgi på hög nivå för mig. Minns hur min pappa alltid spelade den här när jag var mindre.
Jag älskar den.

tunisien 2010, day four

Vi vaknade upp med moln som täckte hela himlen så vi bestämde oss för att ta en taxi in till stadsdelen Yasmine i Hammamet. Vi kollade runt på olika marknader och kollade helt enkelt runt på befolkningens olika sätt att leva. Där såg man allt ifrån de rika doktorerna med deras nya Merca medan den arbetslöse mannen går med sina slitna kläder längs gatan.



Efter en god lunch gick vi sakta mot havet och dess fina strandpromenad. Vi satte oss på ett kafé nära den stora fästningen i Hammamet och såg dagens första solstrålar tränga sig igenom molnen som fortfarande täckte en stor del utan himlen. Efter ytterligare en timme av vandring genom staden tog vi taxin hem till hotellet igen.

Väl framme vid hotellet gick Ludwig och duschade i 40 år så jag underhöll mig själv med musik, cigaretter och d!en andre boken om Kirre", uppföljaren till boken "Kirre" som jag seriöst tycker att alla ska läsa. Den berör verkligen.

Efter att Ludwig var klar gick vi ner till baren och satt där till klockan ett på natten ungefär. Drack och kollade på någon slags show som dom alltid hade klockan tio på kvällen.

 


be careful with my heart



Ungefär såhär tänker jag just nu.


RSS 2.0