I ONLY WANNA BE WITH YOU

Jag älskar att arugmentera med någon som läser mina tankar.
Som har exakt samma åsikter som jag...
 Vi snackade i en timme och sju minuter enligt klockan på datorn.
Jag hatar att logga ut när jag pratar med dig, jag kan sitta där i flera timmar om det är så.
Fyfan va förälskad jag är. Jag kan inte hjälpa det.
Men vet ni vad? Det är helt okej.



 

Kärleksnovell av Phelicia H

Min kärleksnovell handlar om en tonårings tankar kring kärlek, skolan och alkohol.
Den är uppbyggd på det sätt att den faktiskt kan hända. Det är verkligen inte omöjligt.
Den handlar även om dom där oskrivna reglerna som finns i dagens samhälle.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


En riktigt jävla klump i halsen, tre knivar i ryggen och frätande syra mot ansiktet.
Samtidigt som någon långsamt sågade av mina armar och ben.
Ungefär sådär kändes det. Jag hoppades att jag drömde, eller i alla fall att jag var full.


När den sista lektionen var slut och man äntligen fick gå ut ur svenskasalen och gå därifrån gick jag fram till min lärare (som egentligen var fullt upptagen med att städa klassrummet efter min omogna, stökiga klass)  och frågade om uppsatsen.
Så man skulle alltså skriva om något man riktigt hatade och något man älskade?
Om man både hatade och älskade något då? Fick man skriva om det?
Okej, det skulle tydligen blivit intressant att läsa det senare.

Ute i uppehållsrummet satt stökiga sexor, jobbiga sjuor och inkompetenta åttor. Alla med målet att vara högljuddast dummast men samtidigt sötast, tävlingen om den största urringningen och årets pris för blond, blondare blondast går till.....!
Och så vidare. Uppehållsrummet är en värld för sig och jag ville verkligen inte vara en del av den.
Du är för stolt för det här, ut med dig.

Jag ställde mig utanför, tog upp en cigarett. Lärarna skulle väl skälla och ringa hem men jag har ingenting att förlora. För det är allt jag har kvar. Cigaretterna och den där förbannade spriten under sängen som jag egentligen inte ville köpa.
Min styvfarsa tog min självkänsla och lärarna ser mig fortfarande som ett hot för deras auktoritet. Vännerna flydde för länge sen.
Morsan slutade bry sig när syrran stack, hon bryr sig inte ens om lillbrorsan längre.
Hon gömmer väl sig hos sin älskare. Hon förstår fortfarande inte att vi vet.

Som jag misstänkte kom min idrottslärare och skällde på mig.
”Ingen rökning på skolans område” ”Det förstör din hälsa” ”DÄRFÖR HAR DU IG I IDROTT!”
Jag skrattade bort honom lika bra som jag skrattar bort alla andra problemen.

Sakta började jag lunka till bussen. Jag stannade och la ner min kofta i väskan. Blåmärkena efter igår var fortfarande i starka nyanser av lila och blå. När jag kollade upp slogs mitt huvud emot någon annans hårt och jag ramlade. Precis när jag tänkte ställa mig upp och fråga hur man kan vara så dum och blind för att även kräva en ursäkt såg jag vem det var.
Jocke. Hans melerade ögon riktigt sken till. Jag blev säkert röd som en jävla tomat i ansiktet.
Okej, så han skulle upp till skolan för att hämta sin dator. Skulle jag in till stan? Ja. Skulle vi sitta bredvid varann i bussen? Visst!

Jag riktigt skämdes när jag stod och väntade på honom och bussen. Än så länge syntes han inte till.
En kall klunk av colan jag köpte innan jag ställde mig vid busshållplatsen gjorde mig inte direkt mindre nervös.
Enda sedan julavslutningen har jag bara längtat efter Jocke. Jag kunde hans schema utantill och visste exakt när vi hade rast samtidigt. Då såg jag till att hålla mig i närheten av hans klassrum.
Jocke var ett år yngre än mig, han tillhörde alltså dom inkompetenta åttorna. Men han var inte som dom. Han var omtänksam, fin, schysst och såg riktigt bra ut med sitt bruna hår som nästan påminde om en mohikan.
Egentligen får jag inte vara förälskad i honom. Det är en oskriven regel för alla nior. Man måste bli ihop med en kille på gymnasiet. Om man mot all förmodan skulle råka bli kär i någon yngre blir man avrättad. (Eller ja, man blir utfryst i alla fall.)
Du har inget att förlora, bara allt att vinna.

Precis när bussen ställde sig på sin plats kom Jocke. Han hade sprungit för att hinna med bussen, för andfådd var han.
Vi trängde in oss i ett säte nästan längs bak.
Det bästa med Jocke var att det aldrig blev en sån där pinsam tystnad. Om samtalsämnet dog ut kunde man bara berätta något som hände på senaste festen eller något roligt som någon hade sagt under dagens gång. Det fanns alltid något att prata om.
Han var även den enda killen jag kunde argumentera med utan att någon utav oss gav upp. En envis jävel helt enkelt och jag älskade det så mycket.
Någon irriterande skitunge med ett hemskt målbrott satt och kastade papper och små godisar bak i bussen men jag kunde inte bry mig mindre. Jocke var här, han skulle vara enbart min i en halvtimme. Bara min. Min min min!

Vi satt och snackade om allting och tiden flög iväg, helt plötsligt var vi framme.
Säg det. Säg det nu. Hur svårt kan det vara!
Jag spottade ut mitt tuggummi och frågade om han skulle med och dela på en pizza.
Han sken upp, det ville han gärna!

En pizza, tre cigaretter och fyra öl senare satt vi i en av stadens parker.
Klockan var lite efter elva, om två timmar skulle Stefan börja ringa och fråga vart jag höll hus.
Men jag orkade inte bry mig. Detta var ju något jag hade hoppats på så otroligt länge.
Hans leende dog ut lite och han pekade på blåmärkena.
Vem? Varför?
Han drog sin hand över min kind. Jag ryckte till, det värkte fortfarande. Alla dom andra kändes knappt längre.
Hans mun formade meningen jag hade hoppats få höra hela kvällen. Jag log så mycket att mina käkar gjorde ont.
Självklart ville jag följa med honom hem. Det är klart jag hoppade på nästan buss som gick om 13  minuter med han. En dum fråga. Ett sms till morsan och sen var det klart.
Sabba inte detta nu.

Hans rum var mindre än vad jag trodde, sängen stod till vänster, på väggen hängde en stod plansch med SlipKnoT. Ett skrivbord med en bärbar dator och fem-sex cola burkar. En stökig garderob.
Jag var tvungen att låna en utav hans tröjor eftersom han hade slängt en pizzabit på mig, av den hade det blivit en stor sölig fläck.
En lila tröja med vitt tryck blev det. Han var större än mig, så den blev nästan som ett nattlinne.
Jockes morsa och styvfarsa var på fest några hus bort och skulle inte komma hem på ett par timmar.
Hans lillebror sov hos en kompis och hans storebrorsa var på spelning. Det var bara vi där.

Fyrtiofem minuter senare låg vi i Jockes säng och pratade om Stefan.
Han frågade om min morsa visste att hennes man var en alkoholiserad misshandlare.
Så många nätter som hon var hos sin älskare? Hon hade inte en aning.
Han drog sakta sin hand över min arm. Hos honom var hon trygg. Alltid. Det försäkrade han.
Jocke drog undan mitt hår som täckte mitt ansikte och kysste mig. Tyst och länge låg vi där, omfamnade av varandra.
Mobilen började vibrera, det var Stefan som ringde.
Du är trygg här. Nu. Han kan inte göra dig illa...
Jocke tog mobilen och klickade bort samtalet. Du är trygg här.
Jag trodde aldrig att kärleken var som sångerna vi hört.

1




HAHA HUR LYCKAS JAG!!
Fick radera bloggen och sedan göra en ny med exakt samma namn så den Julia skulle kunna hjälpa mig med den jävla headern!
Fyfan va sur jag kommer bli om inte den funkar nu, haha!


Svettig dag, nu ska jag övertala morsan om att få ta moppen till skolan i morgon.
Åkte hem ifrån pappa redan igår, eftersom han bad mig att dra åt helvete.
Inte mycket man kan göra. Menmen.

Är klar med min novell nu! Blev så jävla nöjd.
Den ska spegla mig och mina tankar på allting.
MEN! Bara vissa delar har jag tagit ur mitt liv, det mesta är påhittat.
Så tro inget nu.
Publicerar den ikväll!


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0