All I do is to be me, whoever that is.




Sitter och myser i min underbara hood och ska precis börja städa rummet så min mamma inte är lika sur på mig... Gosh, jag hatar när den kvinnan ger mig den besvikna blicken. Ungefär samma blick som matteläraren hade idag. Jag har en sådan lust att skriva hur bra allting är och hur glad jag är hela dagarna. Men så är det inte. Och så blir det ett tag framåt.

I morgon opereras min farmor. Känns tungt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0