passagerare

För att inte den här bloggen ska dö helt kan jag väl ge er en uppdatering om hur min senaste vecka har sett ut...
I måndags åkte jag ner till Ullared och träffade Johanna och Sandra, för att sedan åka hem till Lian med Emmelie någon timma innan vi drog till Ätraforsdammen och träffade Becka, Robin, Marcus och några till... Sen åkte jag tillbaka till Lian och sov där. 

Vi vaknade utav att alla ville att jag och Lian skulle dra in till stan... Så det var planen. Innan dess så träffade vi Emmelie lite snabbt. Vid sju tog vi bussen till stan, gick till Sandra och var med henne, sen drog vi till lägenheten och sov där. 

Vaknade och min syster kom till lägenheten, följd av Rebecka, Robin och Lisett. Så blev det lite snack och så. Vid tre åkte jag och Lian hem till mig. Där blev det ännu mer snack, mycket kom ut och så. Vi sov hos mig. 

Vaknade utav att min mage typ skrek MAAAAAAAT eftersom jag inte hade ätit riktigt på evigheter... Så skulle vi göra mat men nej då, då går strömmen så maten blev försenad till klockan fem, DÅ var jag sur....  Kollade på en asrolig film, Big Stan. Rekommenderar! Så sov vi hos mig en natt till. 

Idag vaknade vi utav att polisen ringde. Sen skjutsade jag och mamma hem Lian, så hade vi en mor-dotter kväll med lite snack, tacos och cider. Jävligt nice.

Nu vet jag inte riktigt hur det ska gå att sova eftersom jag inte har sovit ensam sen i söndags.... Det var en liten uppdatering i alla fall. På söndag drar jag och Emmelie till hennes sommarstuga, god knows hur länge vi stannar där... Men det blir nog bra. Vi ses. 


min söta nörd... hihi

oh, baby baby, it's a wild world

http://phelicias.blogspot.com/

där uppdaterar jag när jag känner för det medan jag inge gör något här... så får vi se vad som händer i framtiden.

bloggpaus.

Ja.. Jag har helt enkelt inte tid med bloggen och jag vill inte känna trycket på att ständigt uppdatera. Så nu tar jag en bloggpaus. Har jag lust att skriva av mig så gör jag det på min andra, lilla blogg som jag kanske länkar någon gång. Vet inte hur länge jag blir borta. Kanske ett par dagar, någon vecka eller en månad. Längre än så tror jag inte, men man vet aldrig.

Ni får ha det så bra, jag återkommer när jag orkar.

tunisien 2010, day six

Vi vaknade klockan fyra på morgonen på hotellet i Douz, bussen gick därifrån klockan fem. Ludwig och jag sprang ut till bussen och slängde oss längst bak för att sova. Tack vare det gick dag två mycket lättare, då fick man faktiskt lite sömn. Vårt första stopp var den stora saltsjön i saharaöknen, Chott El Djerid. Lika stor som norden tror jag att den är (?). Bild två nedanför visar hur Chott El Djerid såg ut. Sträckte sig så långt ögat kunde se.




Sen hoppade vi ut ur bussen och in i jeepar för dagens jeepsafari. Vi skulle köra runt i öknen i ungefär två timmar. Jeepförarna körde som galningar, upp för berg, ner för berg. Galet roligt. Tog en timme för oss att komma till första stoppet i öknen med jeeparna....



Vårat första stopp var "kamelberget". Ett berg som byborna tycker liknar en kamel ute i öknen. Kan dock inte hålla med dom. Vi gick runt lite grann, knäppte några bilder, klättrade upp en bit på berget för att sedan fortsätta turen i öknen.




Efter ungefär en halvtimme satte vi oss i jeepen igen. Vi hade kommit såpass djupt in i öknen att sanddyner började komma och den mjuka, helt gula sanden kom fram. Jeepförarna körde fortfarande som galningar. Vi stannade mitt uppe på en riktigt stor sanddyna och att åka ner för den var så jävla roligt.


Vi stannade ungefär efter en halvtimme vid byn man hade byggt för att filma "Star Wars". Det hade tagit fyra månader för dem att bygga upp byn och hur länge var den med? 12 minuter. Nu står den kvar, ute i öknen för att turister, som mig och Ludwig, kan åka och kolla.




Vi åkte tillbaka till staden där vi hade bytt till jeeparna och hoppade på bussen igen. Sista stoppet för dagen innan vi skulle komma hem till hotellet igen var Kairouan, islamens fjärde heligaste stad. Vi skulle besöka Okba Ibn Nafaa.moskén, Tunisiens största och äldsta moské. Men eftersom vi inte var islamer fick vi inte besöka moskén. Men i en mattbutik mitt emot fick vi klättra upp på dess tak och på det sättet kunde vi se en liten bit av insidan på moskén.




Vi var framme vid vårat kära hotell klockan sju på kvällen. Tyvärr gick min kamera sönder då, efter all sand ifrån sahara la den ihop... Men dom två sista dagarna hade vi typisk semester, solade och badade, gick ut på krogen, rökte vattenpipa och lite sånt. Landade i regniga, kalla Sverige runt elva på kvällen. Grym resa.

jag har aldrig varit mer levande





Nej. Jag är inte död. Jag är inte ens i närheten utav att vara död. Jag har aldrig känt mig såhär levande. Såhär närvarande. Såhär glad.

Åkte till Emmelie i onsdags, vi köpte cigg och åkte till Okome en timme för att sedan åka tillbaka hem. Kvällen bestod av fula bilder, Remember Me som jag helt klart rekommenderar till alla och självklart godis. Precis efter filmen hände en jävla massa och jag satt uppe till klockan fyra och stressade och skit.

Vaknade vid elva på torsdagsförmiddagen av att polisen ringde. Då ville han ytterligare en gång angående polisanmälan jag gjorde i slutet utav maj. Efter det samtalet cyklade vi ner till Ullared och åt en jävla massa glass. Vid tio i sex tog jag bussen till Vessige, träffade Simone en stund och pratade med henne... Sen gick jag hem till Lian och snackade. Så hängde han med in till Sandra där vi rökte vattenpipa, snackade. Vi sov hos Sandra, nice. Eller ja, sov och sov... Inte en enda sekund haha.

På fredagen gick vi tre ner till stranden runt elva och låg och solade. Becka, Amanda och Robin kom efter en stund också. Vid fyra åkte vi tillbaka till stan och gick hem till Sandra. Fixade oss lite sen gick vi till Emmelie som fyllde år! Firades först med pizza inne i stan för att sedan dra ner till stranden. Drack lite, rökte vattenpipa, badade, vattnet var så jävla varmt trots att det var riktigt sent.

Jag, Emmelie och Lian sov i Emmelies lägenhet. Somnade vid halv fem efter två nattpromenader.... Emmelie drog vid nio på lördagsmorgonen, jag och Lian sov vidare till halv ett då jag gick upp, rökte och sen började vi städa lägenheten eftersom Emmelie var snäll nog att låta oss vara kvar. Amanda kom förbi en liten stund, men jag var så jävla sliten att jag mest låg i sängen. Vid fem gick jag och Lian över till Sandra som skulle skjutsa oss hem. Var hemma vid halv sju ungefär.

Så. Där har ni svaret på varför jag inte har suttit vid datorn.

sometimes it’s so crazy, that nothing can save me...



Död? Nej. Jag började nyss leva.


RSS 2.0